Category Archives: Text

Om mitt liv och andras

Nu finns äntligen min bok Om mitt liv och andras att köpa via vulkan.se.

Idén att lägga ut några av mina noveller i form av en novellsamling föddes i somras. Då var det ganska exakt tretton år sen jag skrev min första novell som jag var nöjd med. Den och åtta noveller till återfinns nu i Om mitt liv och andras. Under tiden som jag jobbat med att färdigställa boken har jag insett hur mycket makt publiceringen av ett verk har. Efter själva publiceringen finns inte verket längre i din ägo på samma sätt som förut. Andra kan skärskåda det du skrivit och det finns ingen anledning att gå in och pilla i texterna igen. Publiceringen känns renande. Som att lägga ifrån sig en ryggsäck man burit på alldeles för länge. Nästa vecka ska jag ta itu med ett större skrivprojekt som legat och grott ett tag. Kraften återvänder!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Text

Vulkan

Jag skrev förut om att bli publicerad och dagarna efter det att jag skrev inlägget insåg jag att jag nog måste revidera min åsikt om Vulkan.se, och inte se sajten som ett andrahandsalternativ till den vanliga förlagsbranschen.Vulkan.se är ett utmärkt sätt att ge ut texter utan att de måste nagelfaras av sura lektörer hos Bonniers eller andra stora förlag. Det är nu min stora övertygelse.Jag håller just nu på att sätta ihop en mindre novellsamling  på drygt 80 sidor med arbetsnamnet ”Om mitt liv och andras”. Mitt mål är att ge ut den innan sommaren hos vulkan.se.

Lämna en kommentar

Filed under Skrivande, Text

Delfinpojken

År 2004 bodde jag och Sanna i Hammarby Sjöstad. Ett av de absolut coolaste bostadsområdena i Stockholm. En bit från vår lägenhet gick det en färja med vars hjälp man kunde ta sig över till Söder för besök hos BVC eller en skön promenad med shopping och fika. På denna färja fanns det en typ av bibliotek som jag störtdiggar. Det var av typen: Lämna en och ta en. En genialisk uppfinning! Jag minns inte vilken bok jag lämnade, men jag fick i varje fall tag på en bok som heter ”Delfinpojken Fallet A” via detta bibliotek. Omslaget avslöjade inte mycket om innehållet, men jag bestämde mig i varje fall för att det var en bok för mig. Drygt fyra år senare har jag nu läst ut den och jag är mycket imponerad. Bokens författare Dag Ståhle har skrivit en grym, men också kärleksfull historia om våld, syskon och kärlek. Omslaget kan nog avskräcka en del och var förmodligen ett av skälen till att jag väntade med att läsa denna bok.

1 kommentar

Filed under Läsning, Text, Vardag

På väg ner

Vinden viner och river, där utanför.
Härinne är det kallt.
Piloten rycker lite håglöst i styrspakarna.
Jag skrek förut, men tystnade nyss. Tagen av allvaret.
Det hade börjat bra. Oliver ringde mig på onsdagen.
”Hos Ledmans.”
”…”
”Ja hallå, du har kommit till Ledmans. Vem är det jag talar med?”
”Oliver”
”Ursäkta jag hörde inte. Vem är det jag talar med?”
”Oliver”
”Jasså Oliver, är det du… hur mår min favoritbrorson då?”
”Jo, det är väl bra.”
”Jaha, och hur mår mamma och p….”
”Jag har byggt en helikopter… en blå”
”Vad fint. I Lego då, eller?”
”Nej, i trä. Jag gjorde den på dagis.”
”Vad kul.”
”Mmmm”
”Du svarade aldrig på hur…
”Jag vill att du clownar åt mig!”
”Vad sa du?”
”Jag vill att du ska clowna när jag fyller 6 år.”
”Så jag ska clowna, ja, det kan jag väl göra.”
”Bra… Hej då… klick”
Trots att det bara var två dagar till Olivers födelsedag, och att jag därmed hade minimalt med tid för att planera mitt clownnummer, bestämde jag mig för att göra en entré utöver det vanliga.
Oliver älskade två saker här i världen: clowner och helikoptrar. Vad kunde då vara bättre än en clown som anlände till hans kalas i en helikopter?
Det tog mig större delen av påföljande dag att hitta en firma som kunde flyga mig. De flesta firmor var uppbokade av svensexor, events och dylikt. I Tullinge fick jag napp, firman Vart Du Vill, kunde klämma in mig under en timme på eftermiddagen.
Jag tog med mig sminkväskan, kostymen och tog sen pendeln ut till Tullinge. Promenerade sen ut till fältet där firman låg. Efter överenskommelse med chefen fick jag låna deras personalrum för att sminka mig och för att byta om. Några minuter före klockan två, var jag klar.
Piloten var stressad och ville komma iväg fort. Jag gav honom en karta och instruerade honom att jag ville komma fram högt ovanifrån, så att överraskningen skulle bli total. Han muttrade något till svar och pekade sedan på dörren till de bakre sätena.
Väl uppe i luften släppte nervositeten något. Jag hade gjort en del udda entréer under min karriär, men just denna slog nog det mesta. Dessutom visste ingen att jag skulle anlända i helikopter. Det stod ju klart och tydligt på inbjudningskortet, att kalaset skulle hållas på vår släktgård. Att kalaset då skulle hållas på ängen var en tradition.
Några minuter innan vi skulle landa hände det. Någonting small till med en metallisk klang. Piloten började då desperat trycka på knappar och vrida på reglage. Ingenting hjälpte. Sen började motorn hosta. Först en liten lätt rethosta, som relativt raskt övergick till kikhosta. Rotorbladen saktade då ner och vi tappade höjd. Som om en epidemi löpt genom helikopterkroppen, lossnade plötsligt något från den bakre delen av helikoptern.
”Helvete!”, skrek piloten. ”Där rök stjärtrotorn.”
Vi började att snurra. Först sakta sedan fortare, fortare och fortare.
Marken närmar sig fort nu. I handen håller jag en hund, gjord av en ballong. Min absolut största entré, kommer också att bli min sista.

1 kommentar

Filed under Text