Ska strax gå ner och påbörja bakandet av Pensionatets Pepparkakor. Ah! Då kan julen börja på allvar. Pensionatets är den absolut godaste pepparkakan som jag någonsin smakat. Okej, jag brukar överdriva ibland, men just nu är jag enbart sann. Pensionatets Pepparkakor slår allt och alla. Om ni ber snällt kan jag mejla det!
Hittade för ett tag sedan fram till Johan Rheborgs blogg. En mycket trevlig och kul blogg! Rekommenderas varmt (länk finns under blogroll. Han hade bland annat skrivit dessa kloka ord om fildelning. Så enkelt och oerhört sant.
Planerar att lägga upp lite gamla Karpov-godingar här framöver (band som jag spelade med 1998-2002). Världen behöver mer neo-rock!
Jag kommer nog dessvärre aldrig att bli en riktig j-l på Guitar Hero. Jag gillar FPS-spel mer och vill nog hellre lära mig att spela gitarr på riktigt.
Ändock är filmen ovan ruggigt cool. Enbart det faktum att killen och hans kompisar inte låter det stanna vid en galet skön idé förtjänar ett litet kreativitetspris. De bevisar det som Gunde alltid har sagt: ”Ingenting är omöjligt!”.
I början av 80-talet spenderade jag mycket tid hos mina kompisar Jocke och Jonas. Vi spelade Commodore 64 och var milt uttryckt nöjda. Ik+, Ghost´n Goblins, Boulder Dash och Dragon´s Lair. Timmarna flög när vi spelade.
Blev väldigt nostalgisk när jag hittade detta klipp idag. Snacka om recycling! Och bra låter det.
Strax innan höstterminen drog igång på allvar, var jag och såg Bladerunner Final Cut tillsammans med Stefan. Bladerunner tillhör den kategorin av filmer som i min hjärna etsat sig fast för evigt. Denna kategori är faktiskt inte så där jättestor som man skulle kunna tro. Kanske ett tiotal filmer har kvalat in på denna topplacering all time high utan genreinblandning och andra undergrupper iblandade. Helt enkelt ruskigt bra film! Till denna kategori räknar jag för övrigt även Breakfast Club, men den får jag skriva om en annan gång.
En som verkar dela min fascination för Bladerunner är filmens regissör Ridley Scott. Om man räknar
med den första version han var med och klippte ihop 1982 blir detta tredje (och förmodligen sista) versionen han släpper som går upp på biograferna.
I filmen finns det mängder med coola scener som gör mig smått salig. En av dessa som än idag gör mig alldeles varm inombords är denna:
Egentligen skamligt att visa upp den så här. Scenen tillhör slutet på filmen och är därför ett slags kulmen på mängder med händelser. Tagen ur sitt sammanhang är den fortfarande stark, men mister dock en del av sin styrka. Lite som en trestegshoppares hopp skulle vara utan att denne fick göra sin ansats.
Bladerunner innehåller många av de element som jag tycker om, både inom film och litteratur. Begreppet cyberpunk sammanfattar en stor del av det jag tycker om med filmen.
En kul grej som slog mig när jag såg filmen senast var att det enda vapen som visas i hela filmen är Deckards lilla, men grovkalibriga pistol som han använder när han återkallar replikanter. Denna typ av film kan och brukar drypa av allehanda vapen, men icke denna. Deckard ger heller inget uttryck för att på något sätt tycka om sitt arbetsredskap. Pistolen är blott ett medel för att göra det slitgöra som han gör bäst.
Får jag någon gång råd att köpa en storbildsprojektor kommer garanterat Bladerunner att vara den första film som jag tittar på.
Brendan Perry, före detta medlem i Dead Can Dance är på gång med en ny skiva under 2008.
Som gammalt Dead Can Dance-fan, ser jag givetvis fram emot skivsläppet.
Upptäckte häromdagen att det finns ett fenomen som kallas ”unboxing”. Kort och inte speciellt spirituellt översatt blir det uppackande. Anhängare av unboxing går alltså igång stenhårt på filmer där datorer packas upp.
Filmen nedan visar ett gäng sköna unga män som packar upp en 10 år gammal jubileums-Mac ur en oöppnad kartong. Behöver jag tillägga att de är nöjda?
Som småbarnspappa upptar Lego en del av mitt liv just nu. En underbar uppfinning där du som förälder även kan delta på ett schysst sätt. Jag och Sebbe har byggt diverse olika coola skapelser och det känns alltid lika tillfredsställande när vi är klara. Kreativiteten har sprudlat och vi har skapat något.
Idag hittade jag en skön sajt med bilder på massor med olika legoskapelser. Fastnade speciellt för denna man och hans figurer. Otroligt sköna!
En helt suverän idé som grundar sig i en facebook-grupp. Till och med jag som normalt tycker att fotboll är ganska så tråkigt, skulle kunna ställa upp på detta.
Upptäckte till min fasa idag att Jean Michel Jarre varit och spelat på Cirkus i helgen. En konsert som gått mig fullständigt förbi. Han var här senast 1996 (eller var det 1997?) och då såg jag honom i Globen. Han börjar bli lite till åren, så det känns inte som om han kommer att komma hit massor med fler gånger innan han pensionerar sig. Fast om det så blir att jag ser Jarre uppträda i rullstol nästa gång så ska jag ändå se honom. Han är och kommer alltid att förbli en husgud!
Erik Horneds Blogg 