Höstlov

Har varit hemma på heltid sen i onsdags (snart två dagar) och på allvar känt på det liv som Sanna lever när jag är på jobbet. Jag överdriver inte när jag säger att jag igår gick HELA dagen (mellan 08.00 och 20.00) och plockade, städade och fixade här hemma. Galet mycket finns att göra. Vi skulle lätt kunna anställa en hushållerska/städerska på heltid. I väntan på att det ska bli verklighet, plockar jag och Sanna vidare medan Sebbe, Eddie och Maya plockar fram. Sisyfos-arbete i kubik.

Mitt under allt plockande igår lyckades jag att köra mitt enda fungerande headset till min iPhone i tvättmaskinen. Märkligt nog fungerade det även efter denna blöta behandling (precis som du sa Stefan), men det verkar dessvärre som att micen har dött. Ska sätta mig ner ikväll och surfa runt lite för att se vad som finns att köpa på marknaden. Tack och lov hade vi en hyfsat bra månad ekonomiskt denna månad så jag har råd med denna investering. Rekommendationer mottages tacksamt!

På tal om teknik så kom Sebbe till mig idag och berättade att han hade klippt av sladden till laddaren, som laddar vår nya grästrimmer med hjälp av sekatören. Dessutom hade han klippt av sladden till ytterbelysningen som sitter på förrådet. Jag och Sanna har en idé om att man inte ska skälla när barnen talar sanning, men vid vissa tillfällen är det f-n i mig svårt. Det går nog att laga sladdarna med hjälp av en ”sockerbitar”, men det är lätt att bli lite trött och uppgiven när sådant här händer. Visst han är ett barn och gör märkliga grejer ibland, men vissa saker tycker jag man borde förstå när man är fem år gammal. Vi pratade en lång stund om att det kostar mycket pengar att köpa en grästrimmer och om Sebbe klipper av sladdarna till våra grejer, har vi inte råd att köpa några julklappar (en sanning med modifikation, men ett faktum som tar skruv).

På jobbet är det ganska tufft för tillfället. Rektor har lagt ett förslag på att min skolenhet ska läggas ner inom ett och ett halvt år. Känns iofs just nu väldigt avlägset, men inverkar inte bra på arbetsmoralen. Vi stretar på i arbetslaget trots trista besked och ser till att eleverna har det bra.

It´s a PC!

Jag, en Mac-taliban

Kärt barn har många namn brukar man säga: Mac-nerd, Mac-head och så varianten ovan… Oavsett namn är jag och kommer vara så länge jag lever ett stort fan av Apple och deras produkter.
Ända sen jag började att plugga på Sigtuna folkhögskola 1994 har jag enbart ägt Macintosh-datorer. Där fanns det mängder av modeller, bland annat ”sockerbiten” och några LC-maskiner. Raskt införskaffade jag mig en PB100 med hjälp av en datakunnig herre i Linköping. Svart/vit skärm och med en diskettstation som var nästan lika stor som datorn. Under många år var den en trotjänare och många av mina första riktiga seriösa texter författades på dess gråa tangenter. 1999 sålde jag min trotjänare till en kompis som sen använde den i minst två år innan den blev stulen/gav upp (minns inte exakt). Oavsett hade datorn en livslängd på minst 10 år (PB100 kom 1991). Slå det om ni kan Dell!
Efter den grå trotjänaren har jag hunnit med att äga ytterligare 4 Macar, varav 2 är datorer jag använder idag. Macar fungerar och drabbas aldrig av virus eller annat tråkigt. Varför större delen av världens befolkning som har råd att äga en dator fortfarande använder PC:s är för mig helt ofattbart.
Är man intresserad av ämnet finns det mängder av sajter att surfa in på: Macfeber och 99mac bland annat. En skön uppstickare som jag rekommenderar varmt och som dessutom har en egen podcast är ilove.nu. Fullständigt hängivet och insnöat, men samtidigt väldigt skarpt och roligt skrivet.

Det sladdlösa samhället

Okej, jag upplåter härmed min blogg till lite reklam, men detta är viktigt.
Just nu irriterar jag mig grymt mycket på två tekniska saker i mitt liv. Det ena är vår idiotiska Hugin-kaffeapparat som gått sönder för andra gången på mindre än ett år. En del av konstruktionen är baserad på en minimal plastplupp (2-3 mm) som ska låsa fast den fjäderbelastade filterhållaren.
Denna lilla plastpryl trycker jag till minst en gång per dag…. och den är gjord av plast. Behöver jag säga mer? Nåväl denna skruttkonstruktion åker ut under veckan och ska bytas ut mot något mer hållbart, men som ändå kan koka gott kaffe.
Det andra jag irriterar mig på (och som detta inlägg egentligen skulle handla om) är lurarna till min iPhone. Väl på plats är det väll okej, men herregud vad det ska dras sladdar och pulas innan man kan lyssna på musik/prata i headsetet. Den dag Apple lanserar schyssta sladdlösa lurar som man kan lyssna på musik i och prata i telefon med är jag den förste i kön. Kosta vad det kosta vill.

IPhone

Nu är den inköpt och jag är löjligt lycklig.
Åker med familjen och mormor och morfar till
Kolmården i morgon. Ska bli kul.

Unboxing

Upptäckte häromdagen att det finns ett fenomen som kallas ”unboxing”. Kort och inte speciellt spirituellt översatt blir det uppackande. Anhängare av unboxing går alltså igång stenhårt på filmer där datorer packas upp.
Filmen nedan visar ett gäng sköna unga män som packar upp en 10 år gammal jubileums-Mac ur en oöppnad kartong. Behöver jag tillägga att de är nöjda?