På väg ner

Vinden viner och river, där utanför.
Härinne är det kallt.
Piloten rycker lite håglöst i styrspakarna.
Jag skrek förut, men tystnade nyss. Tagen av allvaret.
Det hade börjat bra. Oliver ringde mig på onsdagen.
”Hos Ledmans.”
”…”
”Ja hallå, du har kommit till Ledmans. Vem är det jag talar med?”
”Oliver”
”Ursäkta jag hörde inte. Vem är det jag talar med?”
”Oliver”
”Jasså Oliver, är det du… hur mår min favoritbrorson då?”
”Jo, det är väl bra.”
”Jaha, och hur mår mamma och p….”
”Jag har byggt en helikopter… en blå”
”Vad fint. I Lego då, eller?”
”Nej, i trä. Jag gjorde den på dagis.”
”Vad kul.”
”Mmmm”
”Du svarade aldrig på hur…
”Jag vill att du clownar åt mig!”
”Vad sa du?”
”Jag vill att du ska clowna när jag fyller 6 år.”
”Så jag ska clowna, ja, det kan jag väl göra.”
”Bra… Hej då… klick”
Trots att det bara var två dagar till Olivers födelsedag, och att jag därmed hade minimalt med tid för att planera mitt clownnummer, bestämde jag mig för att göra en entré utöver det vanliga.
Oliver älskade två saker här i världen: clowner och helikoptrar. Vad kunde då vara bättre än en clown som anlände till hans kalas i en helikopter?
Det tog mig större delen av påföljande dag att hitta en firma som kunde flyga mig. De flesta firmor var uppbokade av svensexor, events och dylikt. I Tullinge fick jag napp, firman Vart Du Vill, kunde klämma in mig under en timme på eftermiddagen.
Jag tog med mig sminkväskan, kostymen och tog sen pendeln ut till Tullinge. Promenerade sen ut till fältet där firman låg. Efter överenskommelse med chefen fick jag låna deras personalrum för att sminka mig och för att byta om. Några minuter före klockan två, var jag klar.
Piloten var stressad och ville komma iväg fort. Jag gav honom en karta och instruerade honom att jag ville komma fram högt ovanifrån, så att överraskningen skulle bli total. Han muttrade något till svar och pekade sedan på dörren till de bakre sätena.
Väl uppe i luften släppte nervositeten något. Jag hade gjort en del udda entréer under min karriär, men just denna slog nog det mesta. Dessutom visste ingen att jag skulle anlända i helikopter. Det stod ju klart och tydligt på inbjudningskortet, att kalaset skulle hållas på vår släktgård. Att kalaset då skulle hållas på ängen var en tradition.
Några minuter innan vi skulle landa hände det. Någonting small till med en metallisk klang. Piloten började då desperat trycka på knappar och vrida på reglage. Ingenting hjälpte. Sen började motorn hosta. Först en liten lätt rethosta, som relativt raskt övergick till kikhosta. Rotorbladen saktade då ner och vi tappade höjd. Som om en epidemi löpt genom helikopterkroppen, lossnade plötsligt något från den bakre delen av helikoptern.
”Helvete!”, skrek piloten. ”Där rök stjärtrotorn.”
Vi började att snurra. Först sakta sedan fortare, fortare och fortare.
Marken närmar sig fort nu. I handen håller jag en hund, gjord av en ballong. Min absolut största entré, kommer också att bli min sista.

Annonser

1 kommentar

Filed under Text

One response to “På väg ner

  1. bigsis

    Vilken fin!!! (är lite trött och mushy idag så jag blev lite tårögd…)
    Kul att du kommit igång lite mer med din blogg. Så kul att läsa! Jag har 4 bloggar som jag följer nästan dagligen.
    Ha så jätteskönt i helgen på landet. Vi kommer inte ut pga middagen på lördagen och sen på söndag ska vi fira Staffan som fyller 65. Och sen på måndag jobar jag.
    Hoppas vi ses på 1 maj. Magnus (klassförrädaren) ska åka till nån Alfa-bil-grej istället för att fira 1 maj.
    Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s